Jag och hajarna

Ni far ha lite overseende med att bloggen blir lite hackig sa har i borjan. Vi anvander trots allt tre olika kameror och har darfor lite svart att synka de olika tillfallena. Eftersom Brunell ar storbloggaren av oss sa lar majoriteten av inlaggen komma fran henne. Men jag ska forsoka att ta mig lite tid och blogga emellanat jag med. Som Mimmi redan har berattat sa var Fiji mysigt och vackert, och det var gott om tid. Vi har ju ocksa forsokt oss pa lite aktiviteter har borta. Jag var ivag och dok med lite hajar. Det forsta tjejen fragar mig ar om jag ar certifierad dykare. Nej sager jag, men skryter med att jag faktist har dykt forut. Hon fragar da om jag ar helt saker pa att jag vill dyka och mata hajarna. Jag var ju inte helt hundra, eftersom en tjej i personalen tvekade och fnittrade nar vi fragade om det var farligt. Kanns ju halvosakert men jag kande ju att det var ju lika bra att passa pa nar man hade chansen. Sa jag fick gora en dive-introduction forst for att visa vad jag gick for. Och tydligen var mina dykarskills sa pass avancerade att jag var redo att hoppa i bland stora farliga hajarna. Trodde jag ja. Nar baten sen tar oss ut pa oppet hav och vagorna ar betydligt storre an baten var jag inte sarskilt kaxig. Att jag dykt tva gangar innan hjalpte mig inte har. Att borja pa stranden och sen simma ut, eller att hoppa jamfota ner fran en flotte i ett stilla vatten kan inte jamforas med att ramla baklanges ner i vagor som jag trodde skulle doda mig. Eftersom Mimsan ar hajradd var det har ingen tur for henne sa jag kunde inte heller beratta for nagon om min extrema radsla. Det var bara att ramla i vattnet och fort som tusan dyka djupare sa man inte slungas in i baten. Val nere pa 20 meter borjade det flockas hajar. Hammarhajar, lemonsharks och sakert 4 andra raser. Inga vithajar som tur ar. Tydligen ar det Fijianska vattnet for varmt for dem. Sa dom iallafall. Vi har markt att det ljugit en del for oss for att vi inte ska bli skramda. Det kanske vi ska vara tacksamma for enda? Sjukt coolt att se hajar pa bara nagra meters avstand. Den storsta var 4 meter stor. Det enda som var synd var att stormen gjorde att vattnet var grumligare an vanligt. Man kanske inte hade velat se hajarna tydligare an vad man gjorde enda. Fick hora pa en annan resort att det ar helt galet att jag fick gora det utan dykarcert sa jag ska val kanske vara glad (?) over att jag i min okunskap fick traffa hajar.

 Lite sakerhet innan dyket

Min tyska dykarvan som holl koll pa mig i havet

Skickar en puss till fina Jonathan som gav mig en undervattenskamera sa att jag kan dela med mig av lite  bilder till er har pa bloggen. Sa att ni kan fa lite bevis pa att vi inte bara befunnit oss pa land hela resan.

/Ida