Livet som backpacker

Att livet som backpacker ar harligt, ar nagot alla ar overens om. Ingen tidsuppfattning, stress eller masten i livet. Man gor bara allt man sjalv har lust att gora. Vill vi ta massage, ja da gor vi det. Vill vi ligga och sova hela dagen, da gor vi det ocksa. Men sjalvklart har backpacking livet en baksida. En baksida som jag sjalv verkligen kannt av.

Innan jag reste ut i varlden hade jag rutiner, rutiner utover jobbet. Varje morgon gick jag upp och blandade en shake som gav mig alla vitaminer jag behover for dagen. Och varje kvall sa blandade jag annu en shake som gav mig alla vitaminer for natten. Sa min kropp trivdes verkligen. Men nu.. Nu ar det sa jobbigt att blanda mina sma drinkar varje morgon och kvall. Och det har utan tvekan paverkat min kropp.

Fran det att jag kom till Nya Zealand borjade min kropp helt fucka ur. Min kropp ar i chock! Saker sasom: munsar och brannskador har aldrig drabbat mig tidigare, men nu ar det standard. Nu for tillfallet sitter jag tex med ett brannsar pa hakan. Kan inte beskriva hur acklig jag kanner mig for naravarande. Det typiska var att jag imorse var tvungen att ha ett foto till visumet intill Laos. Sa efter 12 timmars busstur, brannskadan och allmant sliten fick jag ta ett typ av "passfoto". Ni kan ju bara ana hur hemska dom var...

Men trots allt skit sa ar allt super! Och jag kommer aldrig aldrig aldrig angra den har resan! Ha det bra! /Mimmi