För tillfället är mitt största problem det där jävla visumet. Jag hatar det innan jag ens fått det. Om jag ens får det kan jag tillägga. Krångel efter krångel efter krångel gör att jag har lust att smuggla mig in i landet förbi alla jäkla gränspoliser så jag slipper försöka lösa något som jag har absolut noll kontroll över. Blir jag nekad, ja vad gör man då? Jag har ju inte (vad jag vet) ett kriminellt förflutet, och lungröntgen visar att jag inte har tuberkulos (YES) så det finns väl ingen anledning att neka mig? Men turen har aldrig varit min bästa vän, så den kanske backstabbar mig den här gången. Då får jag väl bosätta mig på Bali, gifta mig med en Balines och sola mig till döds på en surfbräda. För jag tänker innan stanna här med er och vänta på istiden.
Nej slut med allt negativt. Vi åker om 44 dagar! 44 DAGAR! det är huuuur snart som helst. Fyfan vad kul det kommer bli. Om jag längtar!! Ge mig ett visum så är jag snart där! Att allt är så oklart gör det bara bättre. Att inte veta vart vi ska hur länge gör att allt känns så jäkla skönt. Hakuna Matata är väl mottot den här resan. (minus hakuna matata med visumet).
Jag känner på mig att jag är rätt bra på att surfa, och det känns bra att få showa med mina ännu outvecklade surftalanger bland ett gäng solbrända Australiensare. Och för att inte prata om dykningen, shit vad jag saknar den. Längtar något extremt efter att få dyka igen. 44 DAGAR EVERYBODY! Lär ju inte dyka på planet så låt oss säga en 46 DAGAR EVERYBODY!
Efter en helg fylld av sömnlöshet ska jag snart bege mig mot sängen så jag ännu en gång kan försöka ägna mig åt ett 10tal måsten, som av någon anledning förökar sig allt för snabbt.
Jag och Mimmi i helgen
/Aida (mitt internationella namn, för att undvika diverse feluttal)
Det ska bli minst lika spännande att följa er resa den här gången som det var förra gången. :-)
ReplyDelete