Allt löser sig

Jag och Ida har kommit till en punkt då vi verkligen struntar i allt. Att leva i nuet har nåt en helt ny nivå. Vi lever inte längre för dagen. Inte timmarna. Vi lever för sekunden. Vi har inte ansträngt oss ett dugg om att leta boende. Vi är lyckliga i nuet att inte ha boende. Vi trivs med tanken att vara hemlösa. Det löser sig för oss. Det gör det alltid. Vi vet vart våra väskor är. Vi har internet. Vi behöver inte ens sova i natt. Vi festar och skiter i att gå och lägga oss. Det löser sig. Vi sparar ju faktiskt pengar på det.
Jag har kommit till en punkt då jag insett att mina pengar inte kommer kunna räcka den här resan. Något måste ändras på. Och då är det ju helt rätt rätt att skita i boende. Agera hemlös för en natt eller två, det går ju bra.

Nej men ärligt. Lönen kom idag och jag vet inte vad jag har tänkt med allt. Pengarna kommer inte räcka. Så det blir nog antagligen så att jag får stanna till och jobba. Extraknäcka som städare på hostels eller något. Det ska lösa sig precis som allt annat. Jag får agera groggluder, för det lär ju Johnny gilla. Nej men ärligt. Jag ska snåla. Jag tänker inte svika min kära TT member. Det är jag och Ida. Det löser sig alltid för oss.