Det är vår tid nu

Jag överlevde dagen med chefen. Kan säga att det inte alls var lika hård som jag förväntade mig. Att chefen är en latmask som låtsas arbeta genom att prata i telefon är en annan femma. Även han tog en för lång rast och jag fick komma tillbaka till mitt kära team innan lunch så jag var tillslut nöjd. Att jag till en början var som ett åskmoln var väl kanske inte ett av mina mest professionella ögonblick. Men jag blev så arg över att han utan förvarning ska ta en, från en dag med tjejerna i bilen, till att åka och fylla rabatter med bark. Snacka om att förstöra min bra morgon. Nu ligger jag i soffan och kan inte sova, klockan är halv 5 på morgonen och jag har säkert inte fått mer än ett par timmars sömn. Jag försökte sova i en en oskön bäddsoffa utan resultat. Gårdagens träningspass har gett mig en träningsverk från helvetet, som förmodligen kommer resultera i en rätt jobbig dag på jobbet. Chefen skulle bara vååååååga välja mig för någon jävla mulching idag!! Mimmi berättade ju om hur duktiga vi var på att hålla budgeten den här veckan. Hur vi sparat in pengar genom att snåla med matinhandlingen. Det stämde bra. Tills igår. Vi skulle bara åka och handla några saker vi absolut behövde, och vi kom i bilen på väg dit fram till att det var 4 saker. Och det gick ju jättebra, not. Budgeten sprack och vi hann även med lite shopping. Shoppingen här är inget att hänga i granen, så hur vi fortfarande lyckas shoppa är en annan femma. Vi har en tendens att shoppa när vi får ångest för pengar. Bra kombo i know. Men igår tog vi ut pengar till vår Landlord. 300 dollar en gång i veckan, och aj så det svider. Det gör lika ont varje gång och vi kommer nog aldrig vänja oss vid det. Så efter tröstshoppingen begav vi oss hemåt. Efter en mysig middag blev det bara lite mysigt umgänge med Johnny och Joshy.

Spending all our savings